Så har det kommit ett bakslag med den här dagisgrejen vi hade fått för oss att den skulle vars så plättlätt. Hur naiv får en människa bli? Jag var verkligen helt övertygad om att det skulle gå som en dans på rosor hela vägen, men OJ så fel jag hade.
Hela veckan (ja jag fattar också att det bara är onsdag) har jag lämnat en gråtandes liten tjej på dagis. För varje dag har hon gråtit mer och mer, och tidigare och tidigare. Jag hoppas att det ska vända snart.
För när får en mamma gå sönder? När får en mamma vara sådär ledsen som hon känner sig? När det ständigt ledsna barnet har somnat och mamman har stängt in sig inne på toaletten - får mamman gråta då?
För att se det från den ljusa sidan så får jag öva riktigt ordentligt på mina skådespelartalanger. Men nu tänker jag gå och gråta i P's famn.
Hela veckan (ja jag fattar också att det bara är onsdag) har jag lämnat en gråtandes liten tjej på dagis. För varje dag har hon gråtit mer och mer, och tidigare och tidigare. Jag hoppas att det ska vända snart.
För när får en mamma gå sönder? När får en mamma vara sådär ledsen som hon känner sig? När det ständigt ledsna barnet har somnat och mamman har stängt in sig inne på toaletten - får mamman gråta då?
För att se det från den ljusa sidan så får jag öva riktigt ordentligt på mina skådespelartalanger. Men nu tänker jag gå och gråta i P's famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar