Cravings

Jag tycker att det här med cravings är så fascinerande! Min naprapat sa att man blir sugen på det kroppen behöver, och jag tror att det ligger lite i det. Inom rimliga gränser, klart att man inte behöver murbruk för de som säger att de blivit sugna på det.

Mina cravings hittills har varit godis som är så surt så tungan krullar sig, lussebullar, gröna kärnfria vindruvor, och säkerligen mycket mer. Den senaste cravingen verkar vara bananer. Igår kväll åt jag två tallrikar med filmjölk, skivad banan och flingor. Så sjukt gott! Imorse blev det en stor tallrik filmjölk, skivad banan, russin och flingor. Och nu på kvällen blev det färsk fruktsallad med rött äpple, banan, vindruvor, clementin och russin.

Lillebror verkar gilla det, han lever rövare i magen och sparkar riktigt ordentligt. Men det är klart, 34 cm och 900 gr tung bebis borde ju kännas nu :) Jag tycker att sparkarna känns mycket tydligare än med Julia, beror det kanske på att med henne hade jag moderkakan i framvägg och nu är den i bakvägg?

Skrattretande

Förlåt, men jag bara måste... Jag fick mig ett ganska gott skratt nyss när en kollega skickade sms och skrev att h*n fortfarande är så sjuk och inte kan komma till jobbet imorgon.

Vad var så roligt med det?

1. Jag har sett Facebook uppdateringar där det skrivs om hur trevligt det har varit att vara ute och äta med kompisar och att det pratades i flera timmar.

2. Jag är heltidssjukskriven, så varför rapportera det till mig?

Facebook alltså... :) Ska man ha kollegor där så ska man kanske välja vad man lägger ut ;)

Intensiv helg

I lördags morse påbörjade vi renoveringen av nedervåningen. Samma renovering som vi sa att vi kunde vänta med i nåt år eller så ;) Vi (nej, såklart inte jag) har rivit en vägg och rivit ut allt hemskt golv, och nu slipas, spacklas och målas det för fullt.

Jag har varit med Julia, och när man har foglossning och stor mage så är det inte alltid det lättaste. Tur att jag har föräldrar som ställer upp! Nånstans mitt i allt det här fick jag för mig att dra igång ett bullbak. Nej nu ljög jag... TVÅ bullbak.

Idag var det dessutom dags för det traditionsenliga adventsfirandet hos P's faster. Alltid lika trevligt, och alltid lika svettigt och stimmigt. Vi är måååånga.

Helgen avslutades med att Julias arm gick ur led igen (tur att faster som är läkare var snabb till undsättning!) och att helgen tog ut sin rätt på min kropp. Tidigare idag hade jag lite kämpigt att gå trots att jag hade kryckorna...

Om man skulle ta och googla sig lite på piglux?

Klantarsle

Idag har jag mått jättekonstigt och inte speciellt bra hela eftermiddagen. Jag har sovit middag FYRA gånger, haft ont i magen, tungt att andas, mått illa och varit så orkeslös så jag inte ens har orkat sitta upp.

När jag lassade på mig en hög med tvätt i famnen så tänkte jag på när jag ramlade i trappen igår. Det gick bra idag, jag kom upp utan problem. Men när jag kom in i Julias rum och skulle böja mig ner för att sätta i kontakten till hennes ljusslinga så vet jag inte vad som hände, men jag ramlade baklänges. Och tog emot mig med ena handen som fick sig en liten smäll. Jag skrattade åt mig själv och reste mig upp.

Men varför har jag mått så här? Är det mitt låga blodtryck (som förvisso var lite högre än normalt igår), eller kanske det låga järnvärdet? Eller kan magontet och illamåendet ha berott på att jag lydde barnmorskans råd och tog två järntabletter idag? Jag är lite trött på att vara trött, tanken är att jag ska gå tillbaka till jobbet på fredag. Hur ska man orka det?

Barnmorskan och note to self

Igår var jag hos barnmorskan på vecka 25-kontroll. Är det inte lite konstigt att hon aldrig har tagit en sticka för att kolla protein i urinet på mig?!

Anywho, Lillebrors hjärta klappade på i 136 slag/min, mitt blodtryck låg på 100/60, vikten visar +10 kg... vilket oroar mig lite för var det ska sluta. Men å andra sidan, jag är gravid i 6:e månaden och får väl ligga i lite för att få bort det när han är född.

Mitt järnvärdet däremot kan ju förklara varför jag är så otroligt trött och snurrig i huvudet. Det första hon tog låg på 97! Det var så lågt så hon ville ta om det för att kolla om det verkligen stämde, och då låg det på 101. Så nu blir det två järntabletter om dagen och så får jag väl ta Lactulos för magen.

Tack till Ullman som tipsade mig om Loka mot kramperna, det verkar faktiskt ha hjälpt! :)

Och note to self: det är dumt att ramla i trappen när man är gravid. Jag snubblade och ramlade framlänges men hann lyckligtvis ta emot mig på armarna innan jag slog i magen. Men ryggen och fogarna... Ay caramba!

Nu är det dags för dagens andra tupplur (somnade på soffan imorse...) och sen ska jag spana på lite kläder åt mina barn :) Imorgon går jag in i vecka 26 och jag tänkte baka bullar till Julias 2 års kalas nästa helg :)

Breaking Dawn

Igår kväll mötte jag upp några tjejer från jobbet för att äta middag och gå och se Breaking Dawn. Det var så roligt att träffa dem, jag blir galen av att gå hemma och saknar faktiskt alla på jobbet!

Vi åt middag på Vapiano (rekommenderas varmt) och satt och pratade ett par timmar.

Nu ska jag försöka att inte göra en spoiler. Filmen var jättebra! Men jag skulle nog kanske inte rekommendera någon som är gravid och som snart ska kejsarsnittas att se den. Vi alla mådde illa när vi lämnade salongen och jag har drömt om vampyrer hela natten. Bra så.

Jo, jag försöker intala mig att det bara var på film och på låtsas, men det hjälper inte supermycket. Jag är inte supertaggad på att snittas.

Men det var iaf en väldigt trevlig kväll med tjejerna :)

Vecka 25

Egentligen är jag alldeles för trött för att skriva något just precis nu, men med en tjej som snart blir två år vet man aldrig när man får tid ;)

Vecka 25 nu! Jag mår bra, sammandragningarna har lugnat sig och nu kommer de så sällan så jag knappt tänker på dem. Något övermodig satte jag Julia i vagnen och promenerade ner till affären. Totalt ca 2 km. Stort misstag. Nu sitter jag i soffan och kan knappt röra mig...

Annars har jag nog fått en ny craving; gröna, kärnfria vindruvor. Jag kan lätt smälla i mig en ask på 500 gr på en kväll :) Och eftersom det är vätskedrivande så försöker jag vara noga med att dricka ordentligt. För att vara jag. Jag har alltid varit så fantastiskt värdelös på att dricka, men nu får jag iaf i mig en liter vatten om dagen.

Så, förutom sammandragningar och foglossning mår jag bra :) Jag har fått plats i en vattengympa grupp för gravida, men det kanske man inte ska gå på om man har sammandragningar?

Och så magen:

magen:

Jag tror att jag var mycket större när jag väntade Julia? Måste leta fram bilderna så jag kan jämföra :)

Så här bor Lillebror:

SÖS

Efter att jag hade onda, täta sammandragningar så länge igår, så fick jag en god natts sömn. Men när jag vaknade var det igång igen. De gjorde inte lika ont idag, men var obehagliga och obehagligt täta. Tanken var att jag skulle jobba hemifrån idag, men efter påtryckningar från två kollegor så ringde jag spec mvc på SÖS för att bli lugnad.

Men hon som svarade tyckte att jag skulle komma in, och det rätt snart. Så gråtandes ringde jag mamma och bad henne skjutsa mig till tunnelbanan.

Jag undersöktes och tappen är lyckligtvis opåverkad. Jag blev sjukskriven helt i två veckor till att börja med, sen får vi se. I sjukintyget står det att orsaken är foglossning och hotande extrem prematur. Allt jag behöver veta för att ta det väldigt lugnt.

Nu ligger jag och tittar på "Drömmen om ett barn" och plötsligt var de på SÖS. I väntrummet jag satt i idag, med personalen jag träffade idag. Personalen på SÖS är mina hjältar!

Mardrömmar

Allt började på Halloween - eller egentligen helgen efter eftersom barnen i fråga var lite sent ute - när ett gäng utklädda barn kom och knackade på hos mina föräldrar på landet. Julia sprang till dörren för att se vilka det var, men reagerade inte på nåt speciellt sätt egentligen.

Men varje dag sedan dess så pratar hon om "Måla mamma!" och stryker sig över ansiktet och säger "Läskigt!". Varje dag. Undantagslöst och flera gånger om dagen. Det spelar ingen roll vad vi säger, att de bara var på låtsas, hon blev väldigt rädd helt uppenbart.

När det blir mörkt på kvällen och vi sitter och äter middag så tittar hon på speglingarna i fönstret och pratar om de målade, läskiga ansiktena.

Nu ikväll är vi ensamma hemma, och när jag stod och gjorde välling till henne så kom hon springande och ropade "SPÖKE!!!" och tittade skrämt mot fönstret. Jag satte mig på golvet med henne vid fönstret och kramade om henne och visade att det inte var några spöken där. Och sa att det inte finns spöken.

Vad gör man? Jag tror helt klart att hon blivit mörkrädd och att hon har börjat drömma mardrömmar, för hon har börjat komma in till oss på nätterna. Och hon är väldigt målmedveten när hon kommer in, hon fintar den som gått upp för att möta henne och springer in i vårt sovrum och pekar mot sängen och säger "Pova där!". Det känns grymt att inte låta henne sova hos oss om hon är så rädd. Men jag hoppas också att det är en övergående fas. Min stackars lilla tjej :(

Osynk

Helt plötsligt fick jag onda, täta sammandragningar i magen. Och varken jag eller bebisen gillar dem, så fort de släpper så river han av en serie sparkar och slag. Anar jag att han har humör precis som sin storasyster? :)

Det får han gärna ha.

Imorse när jag vaknade, buktade magen lite konstigt allra högst upp, så jag la handen där och kände en liten, liten fot därinne :) Han sparkade mig lite mjukt i handen ett par gånger innan hans storasyster la sig med huvudet på magen och klappade på den. Kan man börja dagen på ett bättre sätt? Vips så gjorde det inget att klockan bara var halv 6 :)

Fröken Fix

Kvällen igår var precis vad denna otillräckliga mamma behövde. Vi hämtade Julia på dagis under skrik och gråt eftersom hon ville vara kvar. När vi kom hem började jag med maten och hon drog fram sin stol för att hjälpa till. Ungen älskar att bispa (vispa), så jag tänkte att vi skulle vispa ihop en sockerkaka tillsammans.

Hela köket badade i socker, men vad hon älskade att få vara med och baka! Och så stolt hon var över sitt livs första sockerkaka :) Sen busade vi så gott jag kunde, och avslutade med lite gos.



Julias pride and joy :)

Åka bort

Åhh vad jag skulle vilja åka bort nånstans! Jag är så sugen på att sätta mig på ett plan och kliva av nånstans där den varma luften slår emot mig när jag kliver av planet, se det turkosa vattnet rulla upp i vågor mot den vita sandstranden. Bada och busa med Julia, skämma bort henne med en massa glass...

Men vart åker man med en nyfödd, och hur tidigt vågar man åka? Hur lång är läkningstiden för ett snitt? Jag vill så gärna åka utomlands, så jag skulle till och med kunna åka till Kanarieöarna... Bara för att få miljöombyte, sol, värme, kunna slappna av lite. Eller ska man åka nånstans inom Sverige i sommar? Då är Lillebror 4 månader. Och jag har förhoppningsvis kommit tillbaka till min normala kroppsform. Trots 21 kg viktuppgång förra graviditeten, så gick jag ner det på fyra månader.

Idag är jag hemma från jobbet helt och hållet. Jag är helt orkeslös! Det känns som att jag inte har nån som helst ork, kraft eller energi. Det är lite tungt att andas, men jag läste nånstans att syreupptagningen minskar när man har järnbrist - kan det vara det?! Eller kanske bara en förkylning på gång? Det återstår att se.

Om att vara gravid

Det här är sista gången jag är gravid, eftersom både jag och Per är nöjda med två barn. Så min plan är att verkligen njuta av den här graviditeten, och ta vara på den. Jag har gjort det här en gång förut och vet hur fort det går.

I normala fall älskar jag att vara gravid. Men idag, och de senaste dagarna har jag varit så. Otroligt. Less. På. Det.

Magen spänner och gör ont både inuti och utanpå, orken finns inte, jag klarar inte att vara en bra och rolig mamma åt Julia och känner att jag sätter henne åt sidan så mycket mer än jag vill göra. Fogarna gör kaos med mig och jag KAN inte göra speciellt mycket här hemma. Jag försöker men det går bara inte. Om jag inte vill ligga och ha svinont sen.

Den senaste veckans hunger har tydligen gjort att min rumpa och mina lår har svällt, och jag har gått upp ytterligare 2 kg. Totalt 8,5 kg i vecka 24. Jag börjat få panik. Tidigare idag försökte jag få fint inför att vi skulle få gäster, medan P skulle få Julia att sova middag. Det slutade med att jag stod i köket och grät, råkade ha sönder en kopp och grät lite till. Jag är less på det här nu. Det måste bli bättre.

På tisdag ska jag på infomöte hos sjukgymnasten. Måtte de kunna göra underverk för mig. Det stör mig att jag inte kan njuta av graviditeten nu, jag hoppas att jag kan det snart.

Jag vill vara en fräsch, gravid tjej som klarar allt. Eller åtminstone att gå. Eller vända sig i sängen. Eller sova en natt utan mardrömmar. Som kan leka och busa med sitt barn. Eller åtminstone kunna klä på henne. Eller lämna och hämta på dagis utan att grina illa av smärta. Eller ta sig till jobbet.

En som inte gnäller. Det skulle jag vilja vara.

Frontalkrock

Igår var vi och uträttade lite ärenden tillsammans hela familjen, och när vi skulle åka ifrån Arninge så sprang Julia mot bilen. Tre steg ifrån vår bil lyckades hon dra ner mössan för ögonen, men fortsatte till vår förvåning att springa. Vi hann tänka att hon kommer stanna, hon såg ju att bilen stod där.

Men hon stannade inte, och sprang rakt in i fronten på vår bil med en smäll och studsade tillbaka och satte sig pladask på rumpan. Och som hon grät! Och vi skrattade så vi grät, det såg verkligen så fantastiskt roligt ut :) Andra föräldrar gick förbi och stirrade ilsket på oss för att vi gapskrattade när vårt barn grät så bittert, men vad fan - hade de sett vad som hände så skulle de också ha skrattat :)

Och jo, det gick hur bra som helst med henne, hon slutade vara ledsen på bara några minuter :)

Tänk om man kunde spela in såna syner! Det är inte många tvååringar som klarat sig utan en skråma efter en frontalkrock med en V70 ;)

Vecka 24!

Alltså... jag är redan i vecka 24 nu och det känns som att tiden går snabbare och snabbare.

Jag mår fortfarande väldigt bra, kan få lite halsbränna om jag skulle råka äta lite för mycket men det är ju bara att låta bli det :) Flera nätter i rad har jag vaknat av att jag varit nära att få sendrag i vaderna, men har lyckats häva det innan. Tills natten mot måndag då jag vaknade av tidernas sendrag. Jag har fortfarande ont i vaden!

Men jag MÅR bra och har en riktig liten vilde i magen :) Jag har känt rumpan eller huvudet genom magen när han legat och tryckt ut sig. Han är ca 21 cm från huvud till rumpa och väger ca 700 gr :)

Foglossningen gör kaos med mig och jag har börjat använda kryckor. De gör det faktiskt bättre, för idag var jag tvungen att gå en bit utan och det känner jag nu... Att jag glömde stödbältet när vi hämtade Julia på dagis underlättade inte och nu har jag väldigt ont.

Jag har även ett enormt sug efter vindruvor! Så pass att jag överväger att åka till affären och köpa en ask kärnfria, gröna druvor. Det gjorde jag på jobbet förra veckan, och åt upp hela asken på 500 gr på ca 4 timmar... Sjukt gott.

Och så magen såklart: (förlåt för kassa bilder!)



Ser ni förresten blodådrorna på händerna? Kalla mig knäpp om ni vill, men jag tycker det är så sjukt snyggt när man har tydliga blodådror på händer och armar, och nu när jag är gravid syns mina tydligt på både händer och armar. Ovansidan av underarmarna alltså. Loves it!

Det här inlägget skrevs och skulle publiceras i förrgår, men det har strulat som bara den...

Stockholms kommunaltrafik...

... och människorna i Stockholm är fanimig helt fenomenala. En stor gravidmage och kryckor - och inte en endaste erbjuder mig sin plats. Inte en enda. Så där får jag stå och svaja och parera ryckningar och krängningar med min foglossning.

Man upphör visst aldrig att förvånas!

Sjukskriven!

Igår var jag hos läkaren på mvc, och det visade sig vara just den sympatiska, fantastiska, förstående läkaren jag träffade när jag väntade Julia. Det var inget snack om saken, han sjukskrev mig på fläcken. Han rekommenderade heltids sjukskrivning, men jag vill prova halvtid till att börja med.

Jag vet inte hur dumt eller bra det är, jag har stadigt blivit sämre varje dag den här veckan och nu börjar det göra ordentligt ont. Han rekommenderade mig även att börja använda kryckor, men jag är bara i vecka 23 - är det inte lite tidigt då? Kryckor för mig är när man verkligen inte KAN gå utan dem... och det kan jag ju även om det gör ont. Men det känns att de avlastar väldigt bra.

På lördag ska jag åka på en dagskryssning med min fina Lena och ha en tjejdag och bunkra sminkgrejer i taxfreen. Längtar!

Måste lägga mig och dö en smula, usch vad ont det gör.

Så olika

Jag har ju en Pippi-fantast hemma, och den här morgonen var inget undantag. Vi såg lite på Pippi på de sju haven, och jag kan inte låta bli att undra hur Tommy och Annikas föräldrar tänker?

Inte nog med att de åker ifrån barnen i TRE VECKOR (något jag ALDRIG skulle klara), men så låter de ett jämngammalt, oregerligt BARN ta hand om deras barn?!

Ja jag säger då det. Det var inte allt som var bättre förr :)