I fredags gick jag tidigare från jobbet eftersom mitt mammahjärta behövde få hämta Julia på dagis, och det var underbart. Jag hoppas att jag snart får okej till att gå ner i tid så jag kan göra det mer. Har man inte rätt till att gå ner till 75% om man vill?
Fredagkvällen tillbringades sen hemma hos Jennie, Odd och Julie i deras underbara, fina, hemtrevliga lägenhet. Alla i mammagruppen var där med sina familjer, och det var så otroligt roligt att få se alla små som blivit så stora. Tuffe Björn som blev överlycklig när Julia matade honom med paj, supergulliga och kavata Julie som gick omkring med en telefon som spelade musik, Kaspian som aldrig slutade le och som vinkade till allt och alla, söta Elmer som försökte överrösta hela folkskaran, Nellie som klättrade på det mesta och som hade världens finaste smilgropar, och nu hoppas jag verkligen att jag inte har glömt någon.
Julia satt fast vid mig första timmen, men efter maten blev hon sig lite mer lik. Jag har börjat märka att min kära lilla dotter blir enormt påverkad när det har gått för lång tid utan mat, så fort hon får mat så blir hon en helt ny människa.
Resten av helgen spenderades på landet där vi hade en lugn helg. I lördags tog vi en promenad i solen, och Julia somnade i min famn innan hon fått lunch. Likadant idag när vi var ute och åkte spark - rätt som det var så satt hon och sov :)
Kvällen har ägnats åt att baka semlor som jag ska bjuda mina kollegor på nu på tisdag. Jag är nöjd :)
Fredagkvällen tillbringades sen hemma hos Jennie, Odd och Julie i deras underbara, fina, hemtrevliga lägenhet. Alla i mammagruppen var där med sina familjer, och det var så otroligt roligt att få se alla små som blivit så stora. Tuffe Björn som blev överlycklig när Julia matade honom med paj, supergulliga och kavata Julie som gick omkring med en telefon som spelade musik, Kaspian som aldrig slutade le och som vinkade till allt och alla, söta Elmer som försökte överrösta hela folkskaran, Nellie som klättrade på det mesta och som hade världens finaste smilgropar, och nu hoppas jag verkligen att jag inte har glömt någon.
Julia satt fast vid mig första timmen, men efter maten blev hon sig lite mer lik. Jag har börjat märka att min kära lilla dotter blir enormt påverkad när det har gått för lång tid utan mat, så fort hon får mat så blir hon en helt ny människa.
Resten av helgen spenderades på landet där vi hade en lugn helg. I lördags tog vi en promenad i solen, och Julia somnade i min famn innan hon fått lunch. Likadant idag när vi var ute och åkte spark - rätt som det var så satt hon och sov :)
Kvällen har ägnats åt att baka semlor som jag ska bjuda mina kollegor på nu på tisdag. Jag är nöjd :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar