söndag 31 juli 2011

I väntan på samtal

Hela dagen igår satt vi alla på helspänn och hoppade högt så fort någons telefon lät. Idag sitter vi också på helspänn och hoppar högt så fort någons telefon låter.

Igår väntade vi på samtalet om att en ny liten familjemedlem äntligen var född. Idag väntar vi på besked om hur det går för en annan familjemedlem som åkt in på sjukhus med ambulans för att han fått en hjärnblödning.

Livets ytterligheter.

lördag 30 juli 2011

Allvar

Igår hade jag min sista officiella semesterdag. På måndag börjar allvaret igen, och eftersom jag har lite svårt att släppa kontrollen så vet jag att det kommer bli en kickstart. Och att det kommer bli en tuff höst, tuffare än jag trodde.

Men tro det eller ej - jag längtar faktiskt lite. Och jag gissar att jag kommer få äta upp att jag sa det nu.

Så vill jag gratta min fina svägerska Pernilla som idag födde en bedårande liten pojke! 52 cm och 3970 gram perfektion. Lilla O har blivit en stolt storasyster :)

fredag 29 juli 2011

Jävlar

Nu är det slut på svordomar här hemma. Idag sa Julia "Jävlar!" även om det lät mer som "Läla!".

Point taken, och nu är det en mamma och en pappa som får vakta sina tungor nooooga :)



Liten men naggande god ;)

Fyra bröllop och en begravning

Nej, men inom loppet av ett år var jag på tre bröllop och tre begravningar. Nu stundar den fjärde inom loppet av två år.

Den här gången är det ännu en vän till familjen som dött. Hon var en riktig kämpe, men förlorade kampen mot cancern för snart två veckor sedan.

Jag vet inte hur många gånger jag har våfflat hennes hår, hur mågar gånger jag har förhört mig om hennes son som jag hade en barnslig förälskelse i. Eller hur många gånger jag skrattat till minnet av hur hon virvlar runt i en otroligt energisk dans till "Rytmen av ett regn". Jag skrattar än idag, och är glad att jag har ett så levande minne av henne. Men det är med tårar i ögonen.

Så den 12:e augusti ska jag svida om till begravningskläder igen. Och jag tänker ha Millas Mirakel i huvudet hela tiden.

Pippi Långstrump

Min lilla Pippi-fantast:



Vadå besatt?!

Lycka!

Jag är så lycklig idag, så det vet inga gränser!

Jag är äntligen hemma
Julia är på sjukt bra humör
Jag fick sovmorgon till kl 9
Hela familjen har lekt på lekland
Julia ligger och tittar på Pippi med mig

Det finns mycket mer som gör mig lycklig, men det skulle bli tråkigt om jag listade allt :)

tisdag 19 juli 2011

It's alive!

Jag lever och jag frodas! Men mottagningen ute på landet är sisådär, så jag passar på nu när vi gör en blixtvisit hemma :)

Åh, jag har så mycket jag vill berätta, men jag kan inte! Tids nog kanske :)

Vi har det bra på semestern, Julia håller låda mest hela tiden. Och vänder på dygnet... Vi försöker dra ner på hennes middagssovning, men till kvällen tar det ändå drygt en timme att natta henne, och hon somnar först vid halv 9... Tips mottages tacksamt!

Nej, nu blir det nog sängen för den här slutkörda mamman. Dessvärre har jag nåtts av väldigt tråkiga nyheter som gör att huvudet snurrar, men det får nog bli ett inlägg för sig.

Jag ville bara säga hej till er trogna läsare :) Jag har inte glömt er, och jag besöker er så ofta jag kan även om jag inte kommenterar :)

fredag 1 juli 2011

När man har det bra

Som jag njuter av livet nu! Vi har det så rackarns bra, vi har haft sol varje dag, ätit god mat, myst, busat, lekt, slappat. Och till Julias stora glädje - cyklat.

Vi har en självplock på bekvämt avstånd, och där har vi varit och plockat jordgubbar två gånger. Idylliskt som bara den!

Jag och svägerskan var ute på en båttur som verkligen blev ett äventyr. När vi skulle åka hem igen efter att ha solat på en ö, så startade inte båten. Efter en halvtimme fick vi igång den igen och hann åka en liten bit innan motorn började hacka. Och dog. Soppatorsk... :) Mitt i farleden. Men efter lite fix och påfyllning så fick vi igång den igen. Enda missödet var när svägerskan fick igång motorn, och i med en växel framåt så jag flög åt sidan med ankaret och slog i armen lite. Med betoning på lite :)

Vi har haft en ordentlig olycka i idyllen, P kom åkandes och såg en motorcykel ligga i diket, med någon under. När han kom fram ryggade han tillbaka eftersom människan hade ansiktet fullt med blod och saker som hängde därifrån. Han kände igen rösten som en av våra grannar, men det gick inte att se om det var han. Han fick åka in till sjukhuset och sy läpparna, men annars klarade han sig bra.

En mindre ordentlig olycka var häromdagen när Julia fick armen ur led igen... Men svägerskan la den tillrätta. Jag fattar inte varför den går ur led?!

Imorgon är sista dagen på landet, sen blir det Småland en vecka. Och sen landet igen. Men nu morgonpromenad med min lilla familj :)