Enough is enough

Jag har så mycket att skriva, men jag orkar inte vara gnällig mer. Det är varken kul att läsa eller att vara.

Men min kropp har fått nog, och igår visade det sig i form av en meltdown på jobbet där jag grät som ett barn. Inför mina kollegor oturligt nog...

P förstod allvaret och lät mig sova på soffan inatt med öronproppar i öronen. Det gav mig sju underbara timmar i sträck! :)

Jag går fortfarande på reserv och sparlåga och försöker ta dagen lite som den kommer. Och laddar batterierna med att gosa med Julia :)