Till slut blev det för mycket för mig med att sitta och göra flera personers jobb, slita och stressa. Kroppen orkade inte mer, i onsdags satt jag på jobbet och skakade, och när jag kom hem satt jag och grät hela helgen. Jag mår illa, har ont i huvudet och kan inte äta.
Tack och lov för underbara, fina vänner! Helgen har tillbringats på landet med Joel och Mona (Joel är Julias gudfar) och de har skämt bort oss något alldeles otroligt! De lagade ALL mat - frukost - lunch - middag och vi behövde inte lyfta ett finger. Som balsam för min själ.
Julia är så underbar nu, jag njuter varenda sekund jag ser på henne. Hon lär sig nya ord, nya gester, lekar och sånger. På sitt sätt förstås. Imorse fick jag sovmorgon, och när hon kom in och såg att jag var vaken så klappade hon mig först på kinden, sen la hon sin kind mot min. Kärleken i det! Jag har haft två lämningar på dagis utan att hon gråtit.
All min energi går till positiva saker nu. Till Julia, till Per, till huset, till vänner. Något annat räcker jag inte till för just nu. I helgen var jag så orkeslös så jag knappt kunde lyfta två assietter, och i slutet på förra veckan tog jag mig knappt uppför 20 trappsteg. Men jag satte stopp i tid i alla fall, och snart är jag tillbaka på banan igen.
Tack och lov för underbara, fina vänner! Helgen har tillbringats på landet med Joel och Mona (Joel är Julias gudfar) och de har skämt bort oss något alldeles otroligt! De lagade ALL mat - frukost - lunch - middag och vi behövde inte lyfta ett finger. Som balsam för min själ.
Julia är så underbar nu, jag njuter varenda sekund jag ser på henne. Hon lär sig nya ord, nya gester, lekar och sånger. På sitt sätt förstås. Imorse fick jag sovmorgon, och när hon kom in och såg att jag var vaken så klappade hon mig först på kinden, sen la hon sin kind mot min. Kärleken i det! Jag har haft två lämningar på dagis utan att hon gråtit.
All min energi går till positiva saker nu. Till Julia, till Per, till huset, till vänner. Något annat räcker jag inte till för just nu. I helgen var jag så orkeslös så jag knappt kunde lyfta två assietter, och i slutet på förra veckan tog jag mig knappt uppför 20 trappsteg. Men jag satte stopp i tid i alla fall, och snart är jag tillbaka på banan igen.
Åh, va härligt att höra :)
SvaraRaderaUsc, då har det gått långt när kroppen säger ifrån så... Skönt att höra att det går på rätt håll! Visst är det det ljuvligaste i världen att få den kärleken av sitt barn!
SvaraRaderaStor kram Stina
Fy för sådan smärta! Tänker på dig Stina och hoppas du mår bättre snart. Kram Emma
SvaraRaderaJa usch ja, det verkar tufft. Måste säga att jag är imponerad över hur fin er lägenhet var på bilderna. Kunde inte låta bli att gå in och kika och känner mig mycket inspirerad att styla min inför fotografering imorgon :)
SvaraRadera