En mammas samvete

Jag visste att man skulle känna sig som en vilsen åsna mellan två hötappar när man fick ett till barn. Men hur kluven man skulle känna sig hade jag aldrig kunnat ana.

Kvällarna tillbringas oftast gråtandes med dåligt samvete. Mot Julia för att jag är för mycket med William. Mot William för att jag är för mycket med Julia. Går det nånsin över? Jag känner mig som en så dålig mamma som inte får ihop ekvationen. Och jag känner att jag skulle behöva komma bort en liten stund själv.

William är bara en månad. Får man ens känna så då?

Men visst är det underbart att ha två också. Det är så fint att se hur stolt och omtänksam Julia är mot sin lillebror, hon är så mån om honom så det finns inte.

Jag vet att det är några flerbarnsmammor som läser. Hit me. Är jag den enda som känner såhär? Går det över eller lär man sig bara att leva med det?

Systerhäng

Igår åkte jag och W till Norrtälje för att hänga med min lillasyster när vi lämnat J på dagis. Det var så mysigt! Mun syster tyckte att W var lagom rolig och social - han sov sig igenom dagen, bortsett från en matpaus.

Till och med när han provade solglasögon så sov han :)



Hur cool?! Det syns dock inte hur små glasögonen faktiskt är :)

Tack till er som kommenterat! :) Det gör att det känns lite roligare. Trots att jag egentligen mest skriver för mig själv :)

Förlossningsberättelse kommer! Förmodligen inte idag, jag är ensam hemma med båda barnen för första gången :)

Vi lever!

Vi lever och vi mår bra, men inspirationen att blogga har inte varit på topp. Vi låg kvar på bb i 5 dagar eftersom Lilleman hade lite svårt att äta, och när vi äntligen trodde att det hade lossnat och vi fick komma hem, så gick han ner i vikt igen. Det blev ett par turer till sjukhuset... Nu har vi äntligen fått till det och han växer så det knakar!



Sovande liten Rumpnisse :) Senaste kontrollen vägde han 4535 g och var 55,5 lång!

Storasyster är väldigt överbeskyddande mot sin lillebror, och utåtagerande mot sin mamma och pappa. Slag och skrik hör tyvärr till vardagen numer, och jag känner mig som världshistoriens sämsta mamma och gråter ofta för att jag har så dåligt samvete mot henne.

Jag har redan hunnit med två mjölkstockningar, och gått ner 13 kg. 8 kg kvar till start- och målvikt! :)



Sista bilden på mig som gravid, för att jämföra:



Vi får se om jag har kvar bloggen eller hur jag gör... Det känns inte så kul längre och tiden finns inte riktigt. Samtidigt känns det orättvist mot William om han inte får något dokumenterat. Men vi får se. Jag vet inte ens vilka som läser, det är väldigt få som kommenterar.