Vecka 31!

Oh. My. God. Vecka 31 (30+0), 8 veckor kvar. Eller 60 dagar om man så vill. Det är ju ingenting!

Jag känner mig verkligen höggravid nu. Vågen säger +13 kg, jag är tung som om jag vägde 100 kg, vig som ett järnspett, har tungt att andas emellanåt vilket gör att jag går och suckar och stönar... :) De senaste dagarna har jag haft rätt kraftiga sammandragningar och hyfsat många, det gör mig lite orolig. Men om det inte gått över till måndag så ringer jag och hör vad de säger.

Sömnen på nätterna är inte den bästa, och jag gissar att det är därför jag får sammandragningar.

Lite mage:



Jag börjar bli rätt sugen på att få tillbaka min kropp nu, den tillhör liksom inte mig. Jag vill bli smal igen, jag vill kunna göra vad jag vill utan att känna mig som fånge i min egen kropp. Så jag hoppas att foglossningen går över så fort bebisen är ute :)

Glidaren

Igår kväll höll bebis låda i magen igen, och han körde sitt speciella partytrick; att ligga och glida omkring i magen. När jag ligger på rygg ser det helt sjukt ut :)

Jag sa åt P att titta, och det gjorde han trots att han tycker det är lite läskigt. Men så la jag handen på magen och kände att bebisen låg jätteytligt i magen, man kände tydligt ett huvud eller en liten rumpa :) När P kände drog han bort handen och skrek "Men, det ÄR ju nåt därinne! Fy fan vad äckligt!" och så började han med en lång utläggning om att det inte kan vara bra för barnet att det är bakväg, det borde ju åtminstone vara lite livmoder emellan som skyddar ;)

Jag förklarade att det är livmoder emellan som skyddar, och att det är MODERKAKAN som är i BAKVÄGG ;) Men han tyckte ändå att det inte kan vara bra för bebisen att ligga så ytligt och oskyddat, tänk om han skulle råka peta honom i ögonen när han känner på honom, eller om Julia skulle råka ge honom hjärnskador när hon är lite för hårdhänt med magen? :) Han frågade om man inte kan flytta på moderkakan så den ligger i framvägg istället.

Matlagning

Det är inte vidare tacksamt att laga mat just nu, Julia tar en tugga eller två, lägger ifrån sig gaffeln och säger "BLÄÄ!". Om allt. Även om det hon faktiskt gillar. Och jag säger till henne att man inte säger blä, man säger att man inte tycker om. Och du tycker om det här Julia. "Inte tycker om, mamma..." What to do?

Idag blir det fiskpanetter och kokt potatis och hon är sjukt taggad på att äta fisk. Tills jag dukar fram det gissar jag.

Själv såg jag burken med smörgåsgurka och fick dille. Så här sitter jag och smaskar smörgåsgurka vid spisen :) Och mitt smaksinne måste spela mig ett spratt, för gurkan smakar bannemig potatismos?!

Ikväll är vi ensamma Julia och jag, P är och hjälper en gammal granne. Så jag hoppas på ett medgörligt barn eftersom mina fogar är allt annat än medgörliga.

Hej mitt vinterland!

Tänk vad lite julgran, julgodis, julpynt och snö kan göra! Nu är vintern här, och snart även julen. Jag hoppas verkligen att snön får ligga kvar över julafton :) Imorse när jag hade lämnat på dagis så pluggade jag in hörlurarna och gick och lyssnade på julmusik medan snön singlade ner. Eller "Titta - det snörar!" som Julia säger ;)

Men. Så mycket kan jag säga att det är inte skönt att gå 3 km med barnvagn i nysnö när man har foglossning. Knappast någon överraskning i stort, men det var överraskande att det skulle göra SÅ ont som det faktiskt gjorde. Det känns bra att jag ska till bm på onsdag, jag känner att jag vill kollas upp rent allmänt. Blodtryck, järnvärde, SF mått, hjärtljud... Idag när jag böjde mig ner för att ta fram hennes ryggsäck under vagnen så började det snöa framför mina ögon och det höll i sig en stund.

Det kommer sammandragningar mer och mer, speciellt om jag skulle råka böja mig fram. Magen tar emot en hel del nu och gör det lite svårare att försöka vara :) Inatt låg jag vaken dels för att jag hade så ont i fogarna, och dels för att en liten pojke i magen låg och levde rövare som jag vet inte vad. Mysigt! Snart ska jag vila lite middag tänkte jag.

Jul, jul - strålande jul

Idag köpte vi mitt livs första, riktiga julgran! Det är väldigt speciellt för en som är uppvuxen med plastgran så vi lyxade till det rejält och köpte en riktig Kalle Anka gran. Och så är det ju första julen i vårt hus, och första julen som Julia kanske fattar lite mer av vad det är som händer :)

Så, granen är köpt och klädd. Självklart med hjälp av Julia som till och med stod och sjöng för sig själv :) Knäcken är kokad och mitt livs första chokladkola är klar. Det som är kvar är mandelmassebollar som är doppade i choklad, Mozartkulor, köttbullar, julskinka och eventuellt lägga in sill. Jag vet att det börjar brinna i knutarna för det :)

Så här mysigt har vi det nu :)



All kola och knäck:



Klockan 19 somnade jag på soffan. Min rygg håller på att gå av, fogarna smäller och värker, jag har ganska kraftiga sammandragningar och jag är galet trött. Men också galet nöjd med dagen och laddad inför julen :) Nu ska jag ta min stora, tunga kropp och lägga mig i sängen.

Rise and shine

Imorse fick jag sovmorgon till kl 7 :) (ja, jag ser det som sovmorgon faktiskt, helt okej tid att vakna).

Jag väcktes av små fötter som sparkade mig på magen, och ganska snart var det ett par ännu mindre fötter som sparkade tillbaka inifrån magen. Jag vände mig om för att åtminstone komma undan de lite större fötterna, men då fick jag dem i ryggen istället.



Syskonkärlek?

Liten i magen har börjat få hicka oftare och oftare, det är så mysigt! Och imorse slog det mig att jag måste passa på att njuta av att han är i magen när han väcker mig med sparkar på nätterna. Han är ju åtminstone tyst ;) Det kommer han inte vara när han kommer ut, och då måste jag gå upp när han väcker mig. Jösses vad jag har glömt hur första bebistiden var! Det ska bli spännande att uppleva det igen :)

Senare idag ska vi pulsa ner (om man kan säga pulsa när det bara är 2 cm snö) för att köpa julgran :) Det är mitt livs första köpta, riktiga julgran! Kanske att det får bli några hyacinter också trots att jag är allergisk, det luktar ju så gott. Och knäcken ska kokas idag, inga fler ursäkter eller hinder :)

Sjunde månaden!

Alltså, är det någon som snabbspolar den här graviditeten? Jag har varit sjukskriven i snart en månad, och ändå går tiden så fort!

Jag är inne i sjunde månaden nu, och magen växte som bara den över en natt. I torsdags kunde jag stänga vinterjackan (dock med vilda protester från bebisen) men i fredags morse var det inte ens att tänka på. I torsdags kunde jag cykla med Julia till dagis, i fredags slog knäna i magen när jag cyklade :) I torsdags kunde jag sitta normalt på en stol, i fredags satt jag liksom i knät på mig själv :)

Det börjar bli svårt för stackars Julia att sitta i mitt knä nu, det är liksom knappt att jag får plats i mitt knä själv med min stora mage ;)

Jag börjar bli rätt stor och otymplig nu faktiskt, och P tycker att jag är hopplös att ha att göra med. På kvällarna har jag börjat få restless legs och ikväll var det omöjligt att ligga still med krypningarna i benen. Jag läste att det kan ha med järnvärdet att göra... Det ska bli spännande att se vad det ligger på när jag ska till bm på onsdag. Sist var det 97/101 (hon tog två gånger) och jag blev beordrad två Niferex om dagen. Det. Går. Inte. Jag mår så dåligt och får så ont i magen...

Dagen och kvällen har präglats av rätt ordentliga sammandragningar och lite tryck neråt, men jag känner mig inte så orolig :) Men tanken har slagit mig om hur det skulle bli om det skulle dra igång och inte gå att stoppa... Skulle det ändå bli snitt då, eller skulle jag kunna föda vaginalt eftersom bebisen inte är så stor?

Men hur mycket jag än längtar efter honom så får han gärna stanna och växa till sig ett tag till :)

Vecka 29

En gång i tiden (närmare bestämt i juli) såg jag ut så här (vecka 6-7):



Nu ser jag ut såhär i vecka 29 (28+1):



Det har hänt lite! :)

Dåligt samvete...

Jag börjar bli rätt less på att ha så här ont nu och inte kunna göra saker. Det ställer till det för mig, stackars P får göra det mesta här hemma och för det är jag honom evigt tacksam. Men jag känner mig så värdelös... Så igår trotsade jag allt vad smärta och förnuft hette och rensade ur Julias garderob på urvuxna kläder, vek in en massa tvätt, storhandlade, lagade middag och vilade inte en enda gång under dagen.

Gissa om det slog tillbaka senare... Igårkväll kunde jag nätt och jämnt gå, och det slutade med att jag satt inne på toaletten och grät. Idag är det inte mycket bättre tyvärr, så dagen har tillbringats på soffan.

Och imorse fick Julia en släng av sleven :( Hon var busig och ville inte klä på sig och sprang runt och skrattade, och jag hade så ont och försökte få på kläderna ändå. Till slut bet hon mig och då blev jag så arg så jag skrek åt henne :( Hon blev arg tillbaka och sa "Jujja arg mamma!". Efter en stund kramades vi och blev sams och jag har världens sämsta samvete. Usch, jag gråter bara jag tänker på det...

Hon är ju så liten! Hur kan jag bli arg på henne?! Jag känner mig verkligen som en så otroligt dålig mamma, jag vill inte skrika åt henne eller bli arg på henne. Inte för såna småsaker som det egentligen var. Är det smärtan och känslan av att vara otillräcklig som gör det här, eller försöker jag bara gömma mig bakom det?

Vecka 28!

Bloggen har inte fungerat som den ska (appen dvs), därav min frånvaro. Under tiden har vecka 26 OCH 27 passerat, och vecka 28 är här!

Bebisen sägs vara runt 36 cm från huvud till fot och väger ca 1,2 kg. Nu är jag i tredje trimestern, räknas som höggravid och en stor tillväxtfas har börjat.

Foglossningen har blivit ännu värre och nu är jag heltidssjukskriven. I skrivande stund sitter jag med tensen på för fulla muggar, det gör så ont.



Jag har gått upp 11 kg hittills, det är lite mindre än när jag väntade Julia. Och jag hoppas att det inte blir mycket mer än så... Men det får väl bli som det blir med det. Halsbrännan is in da house och jag knaprar Novalucol så det sprutar ur öronen ;)

Kanonkulan framifrån:



Annars mår jag bra. Jag börjar känna mig stor och otymplig, men jag känner mig ändå finare den här gången. Julia verkar gilla tanken på en bebis och hon pratar väldigt mycket om den :)