Jag har börjat tro att Julia inte tycker om mig längre. Hon har plötsligt blivit pappig, vilket i och för sig är välkommet både för P's självkänsla och för min avlastning.
Men hon gör mig illa. Och då menar jag illa, och med flit. Hon nyper mig det hårdaste hon kan, hon sliter i mitt hår, trycker in fingrarna i mina ögon och river mig i ansiktet...
Straffar hon mig för att vi knappt träffats i helgen? Varför straffar hon i så fall inte P? Är det en fas? Eller är det så illa att hon inte tycker om mig längre?
Jaja. Hon verkade i alla fall gilla sitt rum idag när hon var där och tittade. Det gjorde mig glad, och jag försöker tänka på det istället för att tänka på att jag känner mig som världens sämsta mamma.
Men hon gör mig illa. Och då menar jag illa, och med flit. Hon nyper mig det hårdaste hon kan, hon sliter i mitt hår, trycker in fingrarna i mina ögon och river mig i ansiktet...
Straffar hon mig för att vi knappt träffats i helgen? Varför straffar hon i så fall inte P? Är det en fas? Eller är det så illa att hon inte tycker om mig längre?
Jaja. Hon verkade i alla fall gilla sitt rum idag när hon var där och tittade. Det gjorde mig glad, och jag försöker tänka på det istället för att tänka på att jag känner mig som världens sämsta mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar