Ofta tar man inte chanser när man får tillfälle till det. Det är försent, man är bekväm med det man har, obekväm inför hur det kan bli.
Min pappa som är 68 år har tagit chansen när han fick den. Eller om han själv skapade situationen. Han har hoppat över skaklarna, betat det grönare gräset på andra sidan, kalla det vad man vill. Han har begärt skilsmässa från frun han gift sig med två gånger, frun som hela släkten -tyvärr - har avskytt. För han har träffat en annan, 68 år gammal. Kärleken har inget bäst före datum.
Han ska flytta ihop med en tjej han dejtade för 40 år sen typ, flytta tillbaka till Jämtland. Inget han gör förvånar mig längre. Men kan han bli lycklig på äldre dar, så är jag glad.
Det känns bara som att det kommer bli sista gången jag nånsin ser honom när jag vinkar av flyttlasset. Och det vet jag inte riktigt hur det känns.
Min pappa som är 68 år har tagit chansen när han fick den. Eller om han själv skapade situationen. Han har hoppat över skaklarna, betat det grönare gräset på andra sidan, kalla det vad man vill. Han har begärt skilsmässa från frun han gift sig med två gånger, frun som hela släkten -tyvärr - har avskytt. För han har träffat en annan, 68 år gammal. Kärleken har inget bäst före datum.
Han ska flytta ihop med en tjej han dejtade för 40 år sen typ, flytta tillbaka till Jämtland. Inget han gör förvånar mig längre. Men kan han bli lycklig på äldre dar, så är jag glad.
Det känns bara som att det kommer bli sista gången jag nånsin ser honom när jag vinkar av flyttlasset. Och det vet jag inte riktigt hur det känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar