Längtar

Allt har sin tid, och jag njuter verkligen av Julia nu. Hon är så rolig, så medveten! Och hon börjar bli ännu mer av en liten person nu. Vi kan ställa ja och nej frågor till henne nu, och får svar. Som verkligen stämmer! Hon säger inte bara nåt på måfå.

Samtidigt längtar jag till när hon är lite större. När vi kan ta med henne på bio och se den nya barnfilmen, när vi kan spendera en hel dag lekandes på ett äventyrsbad, ta en heldag på Skansen, första besöket på Grönan. Jag vill se den glädjen i hennes ögon.

Till dess tänker jag njuta av henne allt jag bara kan. Allt har sin tid. Och jag lever länge på glädjen i hennes ögon när hon står i köksfönstret och ser mig komma gåendes från jobbet. Hur hon skriker av glädje, hur hennes lilla knytnäve knackar till mig på fönstret.

Och jag vet att då, när hon är så stor så vi kan gå på bio, bada äventyrsbad, gå på Skansen och Grönan, då kommer jag sakna att sitta som jag gör alldeles precis i detta nu. Hon gick och hämtade sitt lejon, sin napp och kom och kurade ihop sig i min famn och somnade gott.

Då kommer jag sakna och längta efter det här. Så nu njuter jag av det, allt jag kan.