... och människorna i Stockholm är fanimig helt fenomenala. En stor gravidmage och kryckor - och inte en endaste erbjuder mig sin plats. Inte en enda. Så där får jag stå och svaja och parera ryckningar och krängningar med min foglossning.
Man upphör visst aldrig att förvånas!
Man upphör visst aldrig att förvånas!
Men du, stackarn! Man får faktiskt säga till. Många sitter nog och drömmer. Sista månaden frågade jag helt enkelt folk, vem (inte om någon) som kunde stå upp & ge sin plats till mig. Det funkade & togs bra emot varje gång.
SvaraRaderaTrist! Jag tyckte jag blev erbjuden plats till höger och vänster förra gången, men det är kanske bara minnet som spökar. Du får väl känga till dem med kryckan nästa gång.
SvaraRadera