Allt började på Halloween - eller egentligen helgen efter eftersom barnen i fråga var lite sent ute - när ett gäng utklädda barn kom och knackade på hos mina föräldrar på landet. Julia sprang till dörren för att se vilka det var, men reagerade inte på nåt speciellt sätt egentligen.
Men varje dag sedan dess så pratar hon om "Måla mamma!" och stryker sig över ansiktet och säger "Läskigt!". Varje dag. Undantagslöst och flera gånger om dagen. Det spelar ingen roll vad vi säger, att de bara var på låtsas, hon blev väldigt rädd helt uppenbart.
När det blir mörkt på kvällen och vi sitter och äter middag så tittar hon på speglingarna i fönstret och pratar om de målade, läskiga ansiktena.
Nu ikväll är vi ensamma hemma, och när jag stod och gjorde välling till henne så kom hon springande och ropade "SPÖKE!!!" och tittade skrämt mot fönstret. Jag satte mig på golvet med henne vid fönstret och kramade om henne och visade att det inte var några spöken där. Och sa att det inte finns spöken.
Vad gör man? Jag tror helt klart att hon blivit mörkrädd och att hon har börjat drömma mardrömmar, för hon har börjat komma in till oss på nätterna. Och hon är väldigt målmedveten när hon kommer in, hon fintar den som gått upp för att möta henne och springer in i vårt sovrum och pekar mot sängen och säger "Pova där!". Det känns grymt att inte låta henne sova hos oss om hon är så rädd. Men jag hoppas också att det är en övergående fas. Min stackars lilla tjej :(
Men varje dag sedan dess så pratar hon om "Måla mamma!" och stryker sig över ansiktet och säger "Läskigt!". Varje dag. Undantagslöst och flera gånger om dagen. Det spelar ingen roll vad vi säger, att de bara var på låtsas, hon blev väldigt rädd helt uppenbart.
När det blir mörkt på kvällen och vi sitter och äter middag så tittar hon på speglingarna i fönstret och pratar om de målade, läskiga ansiktena.
Nu ikväll är vi ensamma hemma, och när jag stod och gjorde välling till henne så kom hon springande och ropade "SPÖKE!!!" och tittade skrämt mot fönstret. Jag satte mig på golvet med henne vid fönstret och kramade om henne och visade att det inte var några spöken där. Och sa att det inte finns spöken.
Vad gör man? Jag tror helt klart att hon blivit mörkrädd och att hon har börjat drömma mardrömmar, för hon har börjat komma in till oss på nätterna. Och hon är väldigt målmedveten när hon kommer in, hon fintar den som gått upp för att möta henne och springer in i vårt sovrum och pekar mot sängen och säger "Pova där!". Det känns grymt att inte låta henne sova hos oss om hon är så rädd. Men jag hoppas också att det är en övergående fas. Min stackars lilla tjej :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar