Vissa känns som om de är gjorda för att bli och vara mamma. Jag trodde att jag var en av dem, men jag känner mig inte som gjord för att vara mamma... jag har vuxit in i det och känner mig bekväm och väldigt nöjd och lycklig med att vara mamma. Även om jag har tillfällen och dagar då jag känner mig som den absolut sämsta mamman ever.
Idag gjorde jag nåt som kändes väldigt typiskt mammigt - jag stekte pannkakor till middag. Inget märkvärdigt alls, men det kändes lite mammigt.
Och hur underbart är det inte att se sin dotters ansikte lysa upp av glädje när man ställer ner en tallrik med pannkaka? Att se hennes beslutsamhetsångest över vilken pannkaksbit hon ska ta härnäst. Att höra hennes "Mmmmmm!" när hon stoppar in pannkakan - och hela handen - i munnen, följt av hennes smaskande och smackande. Hon är underbar. Och vare sig jag är en bra mamma eller inte, så älskar jag henne mer än någonting annat.
Idag gjorde jag nåt som kändes väldigt typiskt mammigt - jag stekte pannkakor till middag. Inget märkvärdigt alls, men det kändes lite mammigt.
Och hur underbart är det inte att se sin dotters ansikte lysa upp av glädje när man ställer ner en tallrik med pannkaka? Att se hennes beslutsamhetsångest över vilken pannkaksbit hon ska ta härnäst. Att höra hennes "Mmmmmm!" när hon stoppar in pannkakan - och hela handen - i munnen, följt av hennes smaskande och smackande. Hon är underbar. Och vare sig jag är en bra mamma eller inte, så älskar jag henne mer än någonting annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar