söndag 3 juni 2012

Två år.

Jag stöter och blöter detta, jag vet. Men jag andas, dricker, äter och lever med trots just nu. Jag är det värsta och det bästa som nånsin hänt J, hon kan stå och slå mig för att sekunden efter kasta sig mot mig och krama mig allt hon kan.

Jag slår knut på mig själv för att hjälpa, stötta och vägleda henne, men det hjälper inte. Inte ett dugg. Imorgon ska jag åka till biblioteket och låna ett par böcker jag fått tips om, jag behöver fler verktyg och kvitto på att jag är på rätt spår. För just nu tvivlar jag verkligen på mig själv som mamma.

Jag är helt utmattad och har snart inte mycket mer att ta till. Jag känner mig helt slut.

Alla ni kloka, fantastiska mammor därute, knocka mig med tips! Jag är desperat.

3 kommentarer:

  1. Barn testar BARA de dem verkligen älskar! Det är okej att visa att man blir arg och ledsen och du kommer bli blå i huvudet av att sätta dessa gränser men snart lossnar det! Jag har redan börjat märka på Bella att hon släpper det, men vissa dagar kör hon stenhårt mot mig och går loss på mig och på sin syster (men som sagt, de dagaran blir färre och färre). Nu har dock Lillasyster börjat trotsa... Den ena slutar, så börjar nästa. Gud hjälpe mig. Har du förresten läst "Trotsboken"? Tyckte den var skön att läsa, var inte något nytt egentligen men den gjorde att JAG kände mig tryggare i att jag gör rätt! Kram Stina

    SvaraRadera
  2. Äsch, sluta. Du är en fantastisk mamma. Dina barn är mätta, hela, rena, kloka, och fungerar i sociala sammanhang. Det är ett kvitto på att du tillfredställer dom basala kraven. Att hennes ev vrede och trots går ut på dig/ er är hennes kvitto på att hon äslakr er gränslöst. Att hon litar på er att ni är där i vått och torrt.
    Du rockar som mamma!
    Jag kan nämna minst en handfull som inte skulle haft barn.
    Men du, bara för att jag säger så här betyder inte det att jag inte vet hur det är. JAG VET. Senast imorse...jag blev lite ( läs ganska mycket) arg på Linn.... :( BHA! Men vi redde ut det. men ångesten sitter kvar...

    SvaraRadera
  3. Ja, vi är mitt uppe i det också, såklart. Våra barn ska ju följa varandra jämt.. Det enda jag försöker göra för att rädda mig själv från galenskap är att välja mina strider och vara helt jävla ärlig med Alfred. Blir jag arg så är jag arg. Blir jag ledsen så visar jag det. Han ska förstå att hans agerande påverkar andra, trots att han är liten och testar (frestar) på.

    SvaraRadera