Alltså, är det någon som snabbspolar den här graviditeten? Jag har varit sjukskriven i snart en månad, och ändå går tiden så fort!
Jag är inne i sjunde månaden nu, och magen växte som bara den över en natt. I torsdags kunde jag stänga vinterjackan (dock med vilda protester från bebisen) men i fredags morse var det inte ens att tänka på. I torsdags kunde jag cykla med Julia till dagis, i fredags slog knäna i magen när jag cyklade :) I torsdags kunde jag sitta normalt på en stol, i fredags satt jag liksom i knät på mig själv :)
Det börjar bli svårt för stackars Julia att sitta i mitt knä nu, det är liksom knappt att jag får plats i mitt knä själv med min stora mage ;)
Jag börjar bli rätt stor och otymplig nu faktiskt, och P tycker att jag är hopplös att ha att göra med. På kvällarna har jag börjat få restless legs och ikväll var det omöjligt att ligga still med krypningarna i benen. Jag läste att det kan ha med järnvärdet att göra... Det ska bli spännande att se vad det ligger på när jag ska till bm på onsdag. Sist var det 97/101 (hon tog två gånger) och jag blev beordrad två Niferex om dagen. Det. Går. Inte. Jag mår så dåligt och får så ont i magen...
Dagen och kvällen har präglats av rätt ordentliga sammandragningar och lite tryck neråt, men jag känner mig inte så orolig :) Men tanken har slagit mig om hur det skulle bli om det skulle dra igång och inte gå att stoppa... Skulle det ändå bli snitt då, eller skulle jag kunna föda vaginalt eftersom bebisen inte är så stor?
Men hur mycket jag än längtar efter honom så får han gärna stanna och växa till sig ett tag till :)
Jag är inne i sjunde månaden nu, och magen växte som bara den över en natt. I torsdags kunde jag stänga vinterjackan (dock med vilda protester från bebisen) men i fredags morse var det inte ens att tänka på. I torsdags kunde jag cykla med Julia till dagis, i fredags slog knäna i magen när jag cyklade :) I torsdags kunde jag sitta normalt på en stol, i fredags satt jag liksom i knät på mig själv :)
Det börjar bli svårt för stackars Julia att sitta i mitt knä nu, det är liksom knappt att jag får plats i mitt knä själv med min stora mage ;)
Jag börjar bli rätt stor och otymplig nu faktiskt, och P tycker att jag är hopplös att ha att göra med. På kvällarna har jag börjat få restless legs och ikväll var det omöjligt att ligga still med krypningarna i benen. Jag läste att det kan ha med järnvärdet att göra... Det ska bli spännande att se vad det ligger på när jag ska till bm på onsdag. Sist var det 97/101 (hon tog två gånger) och jag blev beordrad två Niferex om dagen. Det. Går. Inte. Jag mår så dåligt och får så ont i magen...
Dagen och kvällen har präglats av rätt ordentliga sammandragningar och lite tryck neråt, men jag känner mig inte så orolig :) Men tanken har slagit mig om hur det skulle bli om det skulle dra igång och inte gå att stoppa... Skulle det ändå bli snitt då, eller skulle jag kunna föda vaginalt eftersom bebisen inte är så stor?
Men hur mycket jag än längtar efter honom så får han gärna stanna och växa till sig ett tag till :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar