Jag ligger på soffan och vilar lite med Julia. Hon ligger på min mage och tittar på Pippi, och det blir en och annan buff och spark på magen.
Men lillebror buffar och sparkar tillbaka :) Borde jag bli orolig inför framtiden, eller är det ett gott tecken?
Idag skulle vi ut och åka båt en sväng, och på väg ner till båten vänder jag mig om för att titta på Julia som går själv. När jag vände mig tillbaka låg det en huggorm mitt på vägen ca 3 m ifrån oss. Jag lyfte upp Julia, stod blickstilla och sa att de där är aja baja.
1 minut senare kom vi ner till bryggan, och i vattnet såg jag en manet. Det har jag aldrig sett i hela mitt liv! :) Vilken dag ;)
Men lillebror buffar och sparkar tillbaka :) Borde jag bli orolig inför framtiden, eller är det ett gott tecken?
Idag skulle vi ut och åka båt en sväng, och på väg ner till båten vänder jag mig om för att titta på Julia som går själv. När jag vände mig tillbaka låg det en huggorm mitt på vägen ca 3 m ifrån oss. Jag lyfte upp Julia, stod blickstilla och sa att de där är aja baja.
1 minut senare kom vi ner till bryggan, och i vattnet såg jag en manet. Det har jag aldrig sett i hela mitt liv! :) Vilken dag ;)
Va? Har du aldrig sett maneter förr?
SvaraRaderaMen huggormar, vad läskigt! DET har aldrig jag sett live iaf och skulle nog inte känna igen en sådan heller!
Ang det där med syskonkärlek! Det kommer bli hur bra som helst, tror jag! Mina flickor älskar verkligen varandra och "saknar" varandra när de är ifrån varandra! Bella pratar massor om Lillasyster och Lillasyster är inte alls glad när inte Bella är hemme - orolig och gnällig, men så fort hon kommer hem från dagis så blir allt bra igen!
Tack för tipset om strumpbyxor och kjolar, det ska jag banne mig införskaffa. Har tänkt mycket på klännningar, men jag är inte så mycket för klänningar... Blir gärna att de hänger i garderoben, men kjolar skulle jag nog kunna klämma på mig!
KRam stina
Men ursäkta?? Hra du aldrig sett en manet förut hahahhaa???
SvaraRaderaJag har aldrig heller sett en manet..
SvaraRaderaMan blir knäpp när de inte äter, men ag orkar intetjafsa mer nu. Nu får det vara nog
SvaraRaderaÅh, ser nu att min kommentar inte publicerats. Skriver ofta dfrån mobilen och då glömmer jag att skicka efer de där captchka (?) bokstäverna...
SvaraRaderaMina händer är inte bra, men lite bättre. Jag gråter inte varje dag längre, men nog behövs det göras något för jag är fortfarande väldigt handikappad.
Så jobbigt när de äldre försvinner från oss. Jag vågar knapopt tänka tanken att min morfar inte ska vara hos oss för alltid. Förr fick jag alltid ångest av att tänka på det, men nu försöker jag istället vinna all tid jag kan med honom!
Hur mår du nu? Stor kram Stina