fredag 12 augusti 2011

Vackert

Nu är dagen jag fasat inför snart över. Den blev tårfylld men väldigt vacker och ljus.

Det är när alla är samlade som man märker att en verkligen saknas. Och som hon saknades... Kistan fylldes snabbt av blommor, och när det var min tur att gå fram så knöt det sig i bröstet och jag fick svårt att få luft. Hur säger man hej då?

Alla var där. Alla jag tillbringat mina somrar med, alla glada minnen vi delar. Idag möttes vi alla i sorg. Vi pratade om alla fina, ljusa, roliga och levande minnen vi har, och om att hon är en fjäril nu. När vi kom ut i solljuset flög en fjäril runt bland oss.

En saknas och kommer aldrig mer tillbaka. Men jag ska alltid minnas. För så länge vi minns så finns hon ändå kvar.

Dagen var fin, och jag gråter fortfarande så fort jag tänker på det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar